Ser man på. Den här helgen gick i utmaningarnas tecken. Förutom att jag för första gången testade på morgonlöpning innan frukost, och en lördagmorgon till råga på allt, fick jag med min bättre hälft på en träningsrunda på söndagkväll också. Himmel och pannkaka. Fortsätter vi såhär vette tusan vart vi slutar då?! Kul var det i alla fall och det här med variation i sin träning är lite underskattat. Kroppen gör något den inte är van vid och det ger enbart positivt resultat.
I lördags alltså var det således dags för min premiärtur innan frukost. Hur tänkte jag nu?, var den första tanken som poppade upp i min hjärna när klockan ringde på 07:00. Alla i familjen sov och det varma duntäcket lockade mej till att snooza och fundera lite på min inbokade aktivitet." Nä men för tusan, har du bestämt dig är det bara att köra!" - sa lilla jäkeln i mig och jag drog på mig mina springkläder. Ja jag erkänner. Det gick inte fort, det gick inte glatt, det gick inte bra alls - men jag gjorde det. Drack ett glas vatten, snörade på mej skorna och satte på Runkeeper. Låste dörren tyst bakom mej så att ingen skulle vakna och så stod jag där på trappan, en grå lördagmorgon alldeles för tidigt. Utslängd ur mitt eget hem (kändes det som). Och ingen var där för att skänka mej en liten tycka-synd-om-tanke....
Benen ville inte först. Lederna tog ett bra tag på sig att bli varma och andningen ville inte riktigt stabilisera sig. Jag tror hela jag var i chock. Vad händer här? Var är min sovmorgon, min morgonkaffe framför brasan och min långfrukost? Vad gör jag ute på de tomma villavägarna en tidig helgmorgon? Inte en kotte fanns i sikte. Bara jag.
Efter lite morrande och knarrande kom jag till slut in i lunket och flåset hittade sin rätta nivå. Benen blev plötsligt lätta och jag kände att jag hade spring i hela kroppen. 5 kilometer senare var jag hemma igen och det blev en ny rekordtid på distansen, 26 minuter. Förvånad, glad och positiv dansade jag in i huset och väckte de som inte hade hunnit stiga upp. Efter stretch och dusch smakade frukosten gudomligt gott. Himmel, detta tror jag bestämt ska bli min nya grej!
Min andra nya grej blir att köra backträning med min man. Att pina honom upp och ner för backarna i Sundby, gav mej en sån energikick och glädje att jag nästan får dåligt samvete. Vi kämpade på tillsammans igårkväll, peppade varandra och kämpade på så svetten lackade, snoret rann och svordomarna haglade.
Först ut var en medellång backe med medeltuff lutning. Den sprang vi uppför och nerför 5 gånger i olika tempo. För att suga ut lite mera krafter och ge bena en ännu tuffare utmaning tog vi backe nummer två en bit därifrån. En brant jäkel, men tack och lov kortare. Den kutade vi uppför 3 gånger medans den andra stod i plankan växelvis. Och så avslutade vi med Sundbys absolut längsta, tyngsta och jäkligaste backe, en lång seg motståndare som avslutas med en brantare stigning. Fy bubblan så tungt, men ack så bra träning. Det här, ska vi absolut göra igen - snart!
Kommentera