Har du vind i seglen? Ja visst har jag det. Åtminstone känns det så just nu. Hela livet blommor upp när solen lyser och värmen kommer. Till råga på allt fyllde jag år förra veckan och det var såklart mysigt. Jag älskar att fylla år och firas gärna stort och mycket! På morgonen fick jag ljuvligt god frukost och en present jag själv hade valt ut och dreglat efter ett tag. En ny svart fin handväska som jag har burit varje dag sen dess. På kvällen åt vi på en restaurang i Kista Galleria och eftersom den huserar med lekrum och pysselbok för de minsta blev kvällen minst sagt mycket lyckad. God mat, det bästa av alla sällskap (eftersom alla barnen var hemma) och mycket mys och gos.
I lördags avverkade jag också mitt livs längsta lopp någonsin, halvmaraton för tjejer i Stockholm (Women's Health Halfmarathon). Att 21 kilometer kan ha en sådan känslosam inverkan på mitt liv hade jag inte en susning om när jag anmälde mej. Målinriktad träning inför loppet, uppladdning och pirr i magen i startfållan, glada miner, sura miner, förbannade miner och inte minst ett leende så stort så Titanic hade fått plats mellan öronen - när jag passerar mållinjen och inser att jag faktiskt har sprungit alla dessa kilometrar utan större skador eller smärtor. Men det var inte en dans på rosor måste jag skynda mej att säga. OK, de första kilometrarna dansade jag allt, men sedan, efter 12-14 kilometer, fick jag minsann veta hur det är att dansa med blytunga ben stela som stockar, på ett dansgolv som bara gick uppför och en strupe som ville svalkas med öl men fick vatten eller energidryck. Tack och lov att man har finsk sisu att plocka fram när det kniper.
Men tänka sig. Jag är sugen på att göra det igen! Japp, så är det. I höst, 12 september, får man en chans till att springa samma distans, dock på en annan rutt i huvudstaden. Då är det Stockholm Halvmaraton som går av stapeln och jag tror banne mej jag ska springa den också. Men först tänka igenom det ordentligt så det inte blir förhastat och oplanerat (som nu.....) :-)
Kommentera